Det historiska Trosa

Kyrkorna i Trosa kommun har alltid varit naturliga samlingsplatser för invånarna, inte minst efter de fruktansvärda rysshärjningarna under 1700-talet, då hela staden utom Trosa stads kyrka blev lagd i ruiner.

Trosa stads kyrka

Trosa stads kyrka består av ett rektangulärt kyrkorum med tresidigt avslutat korparti i öster och en sakristia vidbyggd i norr. Kyrkan har haft flera föregångare. Ett kapell fanns förmodligen i den medeltida staden, belägen längre uppåt Trosaån. Sedermera flyttades staden till den nuvarande platsen, och ett kapell uppfördes omkring år 1600. 1614 ersattes detta av en timmerkyrka med långhus och ett lägre smalare kor, som möjligen var identiskt med det äldre kapellet. Vapenhuset låg i söder, sakristian i norr. Senare byggdes en korsarm till i norr.

Inte långt från den gamla kyrkan uppfördes den nuvarande, mellan åren 1694-1710. Sedan byggnadstiden har inte kyrkan genomgått några större förändringar. På 1750-talet tillkom dock sakristian, och 1895 byttes takets spån ut mot plåt. Långhuset täcks av ett valmat sadeltak. Stickbågiga fönsteröppningar genombryter de rosafärgade murarna. Takkupor ger ljus åt läktaren.

Entrén är en portal som konstruerades i väster år 1837. Av de två ursprungliga ingångarna i söder och norr är den södra bevarad. Interiören är mycket bevarad i sin 1700-talsprägel, med det vitkalkade tunnvalvet, predikstol och altaruppsats från 1711.

Trosa lands kyrka

Kyrkans äldsta delar härstammar från 1200-talet och uppfördes i anslutning till den medeltida staden Trosa. Sakristian byggdes troligen till under 1300-talet. Under 1400-talet försågs innertaket med stjärnvalv av tegel och under samma århundrade tillkom det kraftiga tornet som skulle fungera som försvarstorn. Dess nederdel är byggd av gråsten medan överdelen är byggd av tegel. Målningarna i valven tillkom under 1600-talet. 1773 drabbades kyrkan av en svår brand men kyrkans valv och inredning skonades. Efter branden byggdes kyrkan om. Tornet gjordes då högre och försågs med spira. Vapenhuset revs och en ny ingång öppnades i tornets västra vägg. Alla fönster höggs även upp till samma storlek.

Altartavlan målades i Holland under mitten av 1500-talet. Dess motiv är Golgata. Predikstolen tillverkades 1706 i Stockholm och är marmorerad med guldornament. I bågen mellan långhuset och koret hänger ett triumfkrucifix från senare delen av 1200-talet. En nordtysk skulptur av Sankta Anna är daterad till 1400-talet och hänger på norra väggen. Dopfunten är ett gotländskt arbete och samtida med den äldsta stenkyrkan.

Västerljungs kyrka

Västerljungs kyrka ligger i Västerljung sju kilometer nordväst om Trosa. Den tillhör Trosa församling i Strängnäs stift.

De äldsta murarna i Västerljungs kyrka är från 1100- och 1200-talen. Under århundradenas lopp har kyrkans exteriör ändrats flera gånger. Senast hände det år 1889. Då fick tornet det slutgiltiga utseendet med sitt krön av tegel med insänkta blinderingar i murytan efter medeltida mönster.

1719 blev ett katastrofalt år för Västerljungs kyrka. Då härjade ryssarna i socknen och brände bland annat kyrkan. Taket och all inredning förstördes och därtill alla handlingar som berättade om kyrkans forna historia.

De medeltida valven sätter sin prägel på interiören. Tyvärr har putsen på dessa avlägsnats. Lika beklagligt är att de inventarier som räddades undan rysshärjningarna 1719 spårlöst försvunnit. Ett förnämligt altarskåp från 1400-talets senare hälft finns emellertid i kyrkan. Altarskåpet var en gåva från Ösmo kyrka efter branden 1719. Predikstolen är tillverkad på 1830-talet medan altarringen och bänkinredningen tillkom 1954. Orgelläktaren är från samma år. I långhuset finns tre malmkronor; äldst är förmodligen den som hänger främst, troligen från 1500-talet.

1959 återfanns i torngrunden en på 1000-talet ristad sten med intressant ornamentik. Inskriptionen lyder i översättning: “Hunnäv reste efter Gerrnar, sin fader. Han är ändad i Tjurst. Skamhals högg dessa runor.”

Vagnhärads kyrka

Kyrkobyggnaden är en enskeppig salkyrka med ett rakt avslutat kor som har samma bredd som långhuset. En sakristia är tillbyggd i norr och ett torn är tillbyggt i väster. Kyrkan är uppförd i natursten och täckt med puts. Långhuset och koret täcks av ett sadeltak. Tornet kröns av en huv med lanternin. Invändigt är kyrkorummets tak försett med tre stjärnvalv. Tornets bottenvåning är välvt med ett tunnvalv. Några spår av kalkmålning finns inte bevarade.

Vagnhärads kyrka började byggas vid 1200-talets slut. Under 1300-talet byggdes sakristian till, norr om koret. Under 1400-talet försågs innertaket med valv och tornet uppfördes. När det numera rivna vapenhuset uppfördes är oklart. 23 mars 1817 blåste tornspiran ner. Först 1837 fick tornet nuvarande låga tornhuv ritad av Jacob Wilhelm Gerss. Samtidigt genomgick kyrkan en grundlig renovering då vapenhuset revs och fönstren förstorades. Många medeltida inventarier avlägsnades från kyrkorummet och stoppades undan på kyrkvinden, där en del av dessa förstördes. 1927 restaurerades kyrkan invändigt och man försökte då återställa den vackra interiören. De gamla prydnadsföremålen togs ned från vinden och sattes åter upp i kyrkrummet. Även 1956 ägde en restaurering rum under ledning av Karl Martin Westerberg. 1975 putsades kyrkan om under ledning av arkitekt Uno Söderberg. 1989 byggdes en handikappramp vid entrén och 1991 gjordes vissa förändringar i koret för att bereda plats för den nya kororgeln. Bland annat flyttades då dopfunten närmare altaret.

Dopfunten är från 1100-talets senare del. En helgonskulptur från början av 1200-talet finns över ingången till sakristian. En madonnaskulptur är från 1400-talets andra hälft. Triumfkrucifixet är svenskt arbete från omkring 1500. Predikstolen skänktes 1687 till kyrkan, utförd av bildhuggare Anders Lignario och målare Erik Hwass. Nuvarande altartavla med flankerande änglar skänktes 1715 till kyrkan. Närmsta granne är prästgården. På kyrkogården ligger ett gravkapell som uppfördes 1953 efter K. Martin Westerbergs ritningar.

Under åren 1700–1721 rasade det s.k. Stora nordiska kriget, där Sverige i allians med Holstein-Gottorp och Osmanska riket slogs mot Polen, Ryssland och Danmark-Norge. Under de sista krigsåren härjade ryssarna flitigt längs med östersjökusten från Norrland ner till Norrköping.

Den 23 juli 1719 brändes Trosa, innan de ryska styrkorna fortsatte ner till Nyköping och till slut nådde Norrköping. Det enda som skonades var Trosa stads kyrka och klockstapeln.

“Anno 1719 d. [lacun] juli blev Trosa stad av landsens grymme fiende ryssen första alldeles utplundrat och skövlat och straxt därpå hela staden tänd uti eld och brand, så alle stadsens hus blevo jämmerligen i aska lagde, undantagne kyrkan och klockestapelen, som allenast blevo oskadde, och en gammal väderkvarn.”

– Underliga händelser i församlingen –

Trosas huvudnäring har sedan urminnes tider och fram till början av 1900-talet varit fisket. Fiskarskrået i Trosa kallades skärborgare, vilket kan härledas till de sk. skärlag, som fiskarna delades in i. Under sommarmånaderna flyttade skärborgarna hela sina bohag från fastlandet ut till skärgården. Efter industrialismens intåg i slutet av 1800-talet ersattes de äldre båtarna med mer moderna, som kunde stationeras i hamnen hela året.

År 1774 hittades i byn Tuna i Västerljung en samling guldföremål från 500-talet e. Kr. Guldskatten vägde ca 12 kg, och är därmed en av de allra största som hittats i Sverige. Tuna hörde till Tureholms gods, och skatten tillföll därför godsägaren greve Nils Bielke, och i ett senare skede kung Gustav III. Delar av skatten finns idag till beskådande på Historiska muséet i Stockholm.

Trosas historia går tillbaka till forntiden. Det är allmänt vedertaget att Trosa har varit en stad sedan 1300-talet, och från början låg i närheten av Trosa lands kyrka. På den tiden gick åmynningen mycket högre upp än idag. Efter landhöjningarna sjönk vattenlinjen, och staden flyttade efter, tills den hamnade där den ligger idag.

Huvudnäringen i det forntida Trosa antas ha varit fiske, vilket var fallet ända fram till 1900-talet. Tack vare sitt strategiska läge har Trosa också haft viss betydelse som handelsplats.